Hilsen og bilder fra Themba

Hej! Någon gång ska jag komma ihåg att ta med kameran när jag går ut med Themba, samt komma ihåg att kolla att batteriet är laddat och dessutom ta med glasögonen. Tills dess får du nöja dig med de här bilderna. Köpt en ny Biabädd, den 3:e sedan vi skaffade Themba. De är gjorda för att ligga i, inte att köra wrestling med....   Bild 004 tog jag från köksföntret när han spanar på fasanen som går på tomten utanför den inhägnade delen.  Bild 007 var när Themba upptäckte att jag fotade honom. Han går oftast iväg när jag tar fram kameran. Att få honom och Bebbe på kort är omöjligt. Så söta när de står och tittar ut på mig från insidan, men när jag tar upp kameran så tar Themba Bebbe och försvinner och kommer inte hur jag än lockar. Bild 015 är av en mätt Themba. Han fick full ranson torrfoder + full ranson färskfoder när jag precis efter att hällt på vatten insåg att det inte var Isas medicinska foder utan Thembas foder. Inget klagomål på det från honom. *S* Vi tränar fortfarande "behärskning" dagligen, d.v.s att vänta på något som han vill ha/ utföra. Han har svårt för att vänta, allt ska hända direkt men det går sakta men säkert framåt. Kort på fasanen som Themba är så fascinerad av  som håller till på tomten utanför det som är inhägnat. Bebbe som Themba har lagt i fönstret så han  får se Themba ute fast han själv inte får vara med och leka ute. ( Fintvätt 30 grader)   Kan inte låta bli att le då jag  ofta hittar Bebbe på min huvudkudde eller i soffan framför TV:n. Fundrar på att gå kurs med Bebbe, han är ouppfostrad. Röjer runt i sängen och skäller ibland när hundar går förbi på vägen utanför. Skälls det/härjas det i sängen och jag går för att kolla, så håller Themba upp Bebbe och ser oskyldig ut. En minut utan uppsyn så smiter Bebbe ut genom den öppna dörren för att leka med Themba.... *S*   Themba märker att de blir fotade och låtsas plötsligt som om Bebbe inte finns. *Asg* Bara på skoj såklart Berit, men det ser för roligt ut. Themba har förstås lärt sig snabbt att matte skrattar när han håller upp Bebbe, inte konstigare än så. Kram Kerstin